utmattad

så trött, känner mig helt, jag vet inte, nedbruten. känner mig som ett gammal berg, en trött å, en trasig leksak och allt jag vill är att ligga still i min säng med personen jag älskar allra mest. kanske gråta en skvätt, lätta på mina bekymmer, få en puss i nacken, somna och aldrig mer vakna.

hat

när du inser att du aldrig kommer kunna bo ensam för du är för osäker i dig själv och ständigt rädd men samtidigt inte kommer kunna bo tillsammans med någon för du blir ännu mer osäker i dig själv och börjar stöta bort dem. att du inte kommer kunna bo med någon för att du tror att du hatar dem, att de hatar dig och att du tillslut förstår att allt bara handlar om att du hatar dig själv.

jag önskar att

jag var full nu
jag var glad
jag var ledsnare
jag kände mer
jag inte kände någonting alls

varför funkar jag inte för
varför suger jag
varför kan jag inte vara någons allt
varför finns jag ens fortfarande

tyck om mig

vill bara att alla ska tycka om mig lika mycket som jag tycker om dem

lördagsångest klockan 22:56

ångesten kommer smygandes tillbaka och jag vet inte vem jag ska prata med
antingen känns allt så bra eller så orkar jag bara inte med den här skiten något mer, men frågan är om det verkligen är så dåligt eller om jag håller på att bli dum i huvudet på riktigt

närmare

dom har lärt sig klättra på väggarna
gömma sig bättre
byta skepnad, luras
dom kommer närmare hela tiden

och jag vet inte vem som går att lita på

när molnen går i sol

som skuggor i molnigt väder är de med mig hela tiden.
under sängen, bakom gardinerna, i garderoben.
de följer efter mig till skolan, krypandes, krälande.
kan inte fly,
kan inte räddas.
kan bara stanna och se konturerna allt tydligare.

låt som gör lika ont i hjärtat varje gång

mörkret

de rädda kan inte fly det.
de modiga kan inte se det.
de smarta kan inte förstå det.
de tysta kan inte höra det.
de glada kan inte känna det.
de ledsna kan inte lämna det.

-något jag skrev för några veckor sen

storm

jag tappade greppet om känslorna
vet inte vad som är sorg, vad som är lycka, vad som är kärlek
hur ska jag kunna hitta rätt igen, när ingen annan kan hjälpa mig

isarna

ett våldsamt utbrott väntar. ett isbrott. ett sönderbrott av för mycket tyngd. ni hör inte hur det knastrar. hur jag knakar.
innan ni märker något, kommer ni ha slukats hela. försvunnit. drunknat i det kalla vattnet. era läppar kommer vara blåa och jag kommer vara den enda kvar som finns att skylla.

den tyngste

fingrarna väger flera tusen kilo men ändå är det svårt att klicka ner tangenterna på datorn. om stolen skulle gå sönder hoppas jag min skalle krossas mot stengolvet. hoppas på att dö.