du

det gör så extremt ont
det känns som att våra själar som varit så tätt sammanslingrade bara drogs bort från varandra utan någon chans att få släppa varandra
det gör så ont, och jag hoppas det gör lika ont för dig

tvivel med kärlek med kärlek med tvivel

det började i kärlek som sakta gled över till kärlek med tvivel
det slutade med tvivel med kärlek där kärleken sprang iväg och lämnade tvivel ensam kvar

du

jag har aldrig känt så mycket olika saker för samma person
vad jag känner för dig får dig att kännas overklig

jag sa

smärta känns olika för alla
den kan inte jämföras
bara prioriteras

du

byter lakan för att få bort de sista dofterna som satt sig i tyget
dammsuger överallt för att få bort vartenda litet hårstrå som kan ha gömt sig
pratar pratar pratar för att få ur allt
duschar för att få bort allt
lägger alla kläderna i tvätten, även de du aldrig såg mig använda

någon som skrev något som jag känner igen

min hjärna hela tiden, ja. frågan är när jag kan hitta till den där platsen mittemellan så att allt kan kännas okej. 

nu

nu kommer jag lägga mig ner och dö och det finns inget du kan göra åt det för det finns ingenting att göra åt mig

kom och lägg dig bredvid mig

längst in i garderoben bredvid den där skjortan du brukade älska kände jag mig hemma
här passade jag in
här kunde jag leva
här kunde jag gömma mig tills allt var slut, tyst, lugnt, stilla
här kunde jag dö
här

torr mun

när alla orden lämnat mig, smitit från tungan och glidit nerför halsen in under skjortkragen fanns inte längre något kvar att hämta i mig. ingenting att visa, ingenting att höra, ingenting att göra, ingenting att älska. jag var tom och du var stum. jag fick inte längre älska dig för du kunde inte älska mig. för hur kan man älska något som inte längre finns kvar.

ingenting finns kvar

ingenting kan jag, sa jag igår
fast det är ju inte alls sant 
ingenting orkar jag med, sa jag 
det är ju inte heller sant, svarade han då
men jag kunde höra tveksamheten gömma sig mellan orden och aldrig aldrig aldrig har jag känt att något jag sagt stämt så väl som det gjorde igår

få mig att sluta tänka

rädd

är rädd
vågar inte göra något, är för rädd för att något ska bli fel
vågar inte gå på fester, träffa vänner, umgås, är rädd att något ska kännas
men hur bra känns det egentligen att vara ensam när allt man vill är att känna närhet och kärlek
att inte känna sig ensam

jaghatarmigsjälv

jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag hatar mig själv
jag är hat mot mig själv

tycka om sig själv

att du först måste kunna älska dig själv för att någon annan ska kunna älska dig? det tror jag inte på. dock vet jag att det skulle vara galet mycket lättare om jag tyckte om mig själv för att kunna acceptera och förstå att någon annan tycker om mig. om det nu är någon som gör det