känner mig så himla himla trasig, tror att allt håller på att rinna ur mig och snart kommer jag inte orka mer.

det värsta är att jag inte kan skriva när jag är ledsen, när jag är arg. allt känns så framtvingat och det gör mig ännu mer ledsen för det känns som jag suger. eller jag kommer på att jag suger.

varför jag bryr mig

jag bryr mig om andra för att det är det enda sättet jag kan komma nära.
för att om jag inte ser efter andra, blir jag ensam, för det finns ingen som kommer till mig.
och det är ju inte heller så att jag stöter ifrån dem, jag säger ju att vi får hitta på något någon dag, och de säger visst, men sen är det ändå ingen som hör av sig.

jag börjar bli trött på det.

börjar bli trött på att alltid veta hur det kommer sluta.

hjärtan som viker sig för ensamheten
kalla händer som saknar något att hålla fast vid
en tom säng

har inte känt mig så här levande på väldigt väldigt länge

00:01

klockan slår ny dag och jag har en känsla av att allt kommer lösa sig