jag bryr mig om andra för att det är det enda sättet jag kan komma nära.
för att om jag inte ser efter andra, blir jag ensam, för det finns ingen som kommer till mig.
och det är ju inte heller så att jag stöter ifrån dem, jag säger ju att vi får hitta på något någon dag, och de säger visst, men sen är det ändå ingen som hör av sig.
jag börjar bli trött på det.
börjar bli trött på att alltid veta hur det kommer sluta.
